Nya klass-samhället: landsbygd–tätort

I det här blogginlägget får Stockholm representera tätort och Dalarna representera landsbygd. I morgonpressen liksom i TV nyheter larmas nu om den skogsskövling av gammal skog som sker i landet. Är det konstigt? De beslut som tas har ett Stockholmsperspektiv. Boende i landsbygden får allt svårare att göra sin röst hörd. Det som beslutar om att avverka gammelskogen är inte det privata skogsägarna utan någon VD för ett skogsbolag boende i Stockholmstrakten (eller Helsingfors el dyl) De lokala skogsägarna värnar om sin gammeltall, inte Stockholmaren som fikar i Kungsträdgården. Oavsett ämne eller fråga, stockholmarna styr dalmasarnas sätt att leva. Vargfrågan är en typfråga. Vem lyssnar på de som bor i Dalarna, de som umgås med naturen, plockar bär och svamp, jagar och fostrar barn i naturens tecken. Inte många, besluten om hur vi ska leva i Dalarna tas i Stockholm, jag är trött. Hur kan det komma sig? Naturligtvis, Stockholmarna är fler. Ännu tröttare blir jag när jag tänker på att Stockholmarna lyssnar mer på Bryssel/Geneve än på oss i Dalarna. Hör det inte till demokratins själ att ge mer tyngd till den röst som mest berörs. Ungefär som den förälder som stöttar det av barnen som just för tillfället behöver mest stöd. Demokrati bygger på kunskap om och vilja till solidaritet. Jag bor själv i Dalarna, jag skulle inte drömma om att bestämma över Stockholmarnas levnadsvillkor. Hur kan det komma sig att Stockholmarna har ett behov att att styra mitt liv!??